Lite pretto, ganska trött

Det här är ett rop ut i tomheten,
jag vet inte ens om någon går in på min haltande blogg nu för tiden.

Verkligheten är inte bättre för att någon, några eller alla låtsas att den är det.

Till dig som tänker att somligas skräck, plåga eller ren smärta inte räknas, för att de i dina ögon inte är lika begåvade som du är, för att de inte talar samma språk eller ens har bestyckats med fonetiska organ

Det här är en mörk värld, särskilt som det är du som bestämmer i den, eller för att du så högt respekterar resten av de dina, de som tänker som du.

Tänk om de somliga vetat hur och haft förmågan att tala samma språk som du, utan att vara annorlunda på något annat sätt än just den nya möjligheten att tala till dig.

D e s o m l i g a h a d d e s a g t s t o p p, s e r d u i n t e v a d d u g ö r!

Ska du fortsätta låtsas som att somligas skrik, pulserande uppspärrade ögon och hejdlösa sprattel är ren impulsstyrd mekanik? Är de somligas tydliga språk inte godkänt för att det inte uttrycks i ord?

Jag ropar ändå,
och lägger min förhoppning till någon butterfly effect,
eller hundrade-apan-effekt,
eller varför inte en snöbollseffekt
som med en fantastisk tur börjar rulla härav.

And in another language

This is a call out in empty space,
I don’t even know if anyone visits my limping blog nowadays.

Reality is not better because someone, a few or everyone pretend it is.

To you who argue that the others’ horror, torment or pure pain doesn’t count, because they are not equally gifted by your measures, because they don’t speak the same language or wasn’t even resourced with phonetic organs

This is a dark world, especially as you control it, or because you so dearly respect the rest of your kind, those who argue the same way you do.

What if those others would have known how and were capable of speaking the same language as you, without being altered in any other way but just this new ability of talking to you.

T h e o t h e r s w o u l d s a y s t o p, c a n‘ t y o u s e e w h a t y o u’ r e d o i n g!

Will you continue pretending that those others’ screaming, throbbing wide open eyes and rampant struggling are all impulse-ridden mechanics? Is those others’ clearly legible language not interpretable just because it is not expressed by words?

I call out anyways,
and put my hopes into some butterfly effect,
or hundredth-monkey-effect,
or why not a snowball effect
that with a huge portion of luck starts rolling hereof.