Poly

Det var inte särskilt länge sedan som polygami lät totalt exotiskt för mig. Jag förknippade det starkt med religiösa gruppers sedvanor, med kulturella bakgrunder jag inte haft intresse av att fördjupa mig i. Överlag var min bild att det ofta rörde sig om män med flera fruar och det färgar ju en person som inte vill ha maktförskjutningar mellan könen lite åt det spygröna hållet. Jag ryckte lite på de filosofiska axlarna och undrade om alla var lika glada i den polygama konstellationen.


Nu är jag lite ambivalent kring frågan. Jag är egentligen inte särskilt road av saken i sig och har inte tittat på någon tv-serie som jag hört ska skildra det. Vad jag upptäckt, ooh vaket, är att det finns bloody överallt. Det finns en fin tanke med det också. De är lite som goa smyghippies [hoppas det retade någon]. Samtidigt nåt slags wonder people som har förmåga att vårda fler relationer samtidigt. Ojoj. Det finns en radikal normkritisk praktik i detta. Vad är det egentligen som gör "du och jag för evigt" och "nåde dig om du någon gång ser på någon annan med åtrå" så etablerat?


Är det någon som egentligen tycker att monogami är en skönare norm än heterosexualitet? Jo, det går an att vara både det ena och det andra utan att se sina egna vanor som av finare slag. De som erkänner sig vilja ha flera relationer och lever med personer med samma vilja, har inte de en bra deal? Jag tycker det låter fantastiskt bra. Du som någon gång känt dig tvungen att välja mellan två kärlekar, har du funderat på varför det måste vara så? Ajabajarädslan?




Summa summarum, normkritik är alltid sympatiskt och nödvändigt så länge ett samhälle inte är 100 % harmoniskt (läs: alltid). Sen finns det alltid självändamålsaspekten, "här har vi nu en klubb som t.o.m. ifrågasätter gnejs, bra va?". Relationsnormer är dock, i mitt tycke, mer komplexa än gnejs. Avslutningsvis två undringar; Har vi en grupp människor som inte synliggörs här? Finns det ett fördömmande?