Om vi har förmåga att observera något i två
sekunder och har en tillräcklig kunskap och erfarenhet för att dra
slutsatser baserade på observationer, kan vi göra vissa konstateranden.
Det som sker den andra sekunden har sin orsak i det vi observerade sekunden innan.
EXEMPEL
Berget står relativt opåverkat framför oss intill det röda lilla
torpet efter sekund ett. Sekund två vet vi att orsaken till att vi ser
ett berg ståendes bredvid ett rött litet torp är att det stod där,
relativt opåverkat, sekunden innan.
Då vi sekund ett följt en gummiboll som okontrollerat rört sig
lodrätt mot ett golv, kan vi sekund två förklara varför vi ser den
elastiska kompakta kulan på väg lodrätt bort från golvet.
Om vi sekund ett tittar på när någon svingar en yxa genom kortändan
på ett vedträd, har vi förklaringen till att vi vid sekund två har hög
puls och en vedhalva i vardera handen.
Vi kan alltså placera ut förstående observatörer intill varje
skeende på jorden och ständigt ha svar på varför vi befinner oss där vi
är med livet och beskaffenheten på vårt hem i universum.
____________________________
Så vad händer om vi börjar fråga oss sekund ett vad som kommer att
ske sekund två? I samtliga av ovan nämnda exempel kan våra retrospektiva
minnen och erfarenheter ge oss en fullgod slutsats. Påföljande stund är
alltså förutbestämd av det som skett sekunden innan.
I detta korta perspektiv kan vi föreställa oss att våra allseende
observatörer kan förklara allt och kan se in i framtiden. Vi kan också
konstatera, såvida vi inte har något emot det, att ingenting är
tillkomma av det vi kallar slump. En tredje slutsats som går att få fatt
i är att orsakssambanden är viljelösa.
Bollen önskar inte få studsa och den studsar inte för att någon vill
det. Anledningen till att bollen studsar är att den har lägesenergi och
träffar golvet, samt besitter en elasticitet som är större än noll. Vi
kan till och med nöja oss med att golvet har en elasticitet större än
noll för att studsen skall infinna sig.
Är det möjligt att "förutspå" framtiden alltså? Ja, om vi skulle
lyckas inrätta allseende observatörer under en tid, som samtidigt kunde
"ladda upp" all data. Då skulle en kraftfull dator kunna visa oss
framtiden. Hur långt in i framtiden den skulle kunna beräkna alla
skeenden skulle förstås bestämmas av dess prestanda.
Eftersom alla variabler som påverkar varandra i olika grad ständigt
måste beräknas om, blir varje beräkningscykel en fördubbling av data.
Dock blir den äldsta beräkningen ständigt inaktuell allteftersom tiden
går. Beräknar datorn inte tillräckligt ofta kan avgörande skeenden
missas eller misstolkas och framtidsbilden blir falsk.
Med dagens teknik och resurser blir förstås denna superdator inget
mer än ett fantasifoster. Vem skulle se till att världsalltet var
uppkopplat mot en maskin som med bara nästan exakthet kan klämma ur sig
en bild av hur världen ser ut nästa sekund?
Vi kan alltså i godan ro fortsätta att leva i en föreställningsvärld
där vi har otur ibland och ibland har slumpen med oss. Där vårt möte, i
en text om orsak och verkan, var förutbestämt av ödet.
