Jag googlar och hittar:
"11,6 procent av männen jagar minst en gång per år. För kvinnor är siffran 1,5 procent."
Jag trodde nästan att det var ännu fler. För tusan, bara en dryg tiondel kan jag väl ha råd att göra mig ovän med. De jägare jag känner är riktigt trevliga personer så jag skulle inte kalla jägare för idioter rakt av..
Men något fel är det ju på er, jägartölpar.
Jag sympatiserar förstås med idén om att jagat kött utesluter djurhållning. Måste du äta kött så är det kanske det bästa alternativet så sett.
Det är trots allt något som gör mig jävligt förbannad när det gäller er jägare. Ni dödar för nöjes skull, försök inte låtsas som nåt annat. Skryter gärna om det också. Kallar det naturvård när enda agendan är att maximera hur många djur ni får skjuta. Ni kan prata om fina naturupplevelser, det låter ju vackert. Jag kan också sitta i skogen och ha det fint. Skillnaden är er osmakliga adrenalinkick och det makabra intresset för vapen, blod och slakt.
Lodjursjakten, vad är det för poäng med den? Våra inhemska katter tar för mycket rådjur och vad ska då våra äventyrliga friluftare med krutkäpparna ta sig till? Vargarna, coola djur att få döda va? Skit i vad naturskyddsförening och andra sakkunniga har att säga om saken.
Självklart skadeskjuts djur, jag tror det är vanligare än vad ni rapporterar. Sen utsätter ni era egna hundar för stora risker också.
Trofé trofé på väggen där, säg vem som störst och vackrast är. Nej just det du är ju död, och det var jag som gjorde det.
När jag gick i högstadiet (innan jag blev vegetarian) och läste lokaltidningen hade en man fält en vit älg och poserade stolt med ena foten på djuret och geväret på axeln. Jag tog en bläckpenna och kladdade över ansiktet på jägaren så tidningspappret revs sönder och skrev med stora bokstäver "DÖ GUBBJÄVEL"
