Under luppen: Gud

En gud i de existerande religionerna kan ha fyra karaktärer;

1. En ständigt ingripande allsmäktig skapare med en plan som styr allt som händer.
2. En selektivt ingripande skapare som agerar då något faller inom ramarna för dennes uppmärksamhet och intresse eller efter bästa och i så fall begränsad förmåga.
3. En skapare som en gång designat naturlagarna och evolutionen men låter utvecklingen styra sig själv utan ingripanden.
4. En subjektiv gudom, som är produkten av historiska förklaringar på förunderliga fenomen och bara existerar i tanken eller mellan människor.


Bedjan och offer bör tillfalla främst andra och fjärde karaktären men även den första. Karaktär nummer tre och fyra borde rimligtvis inte vara hörsam för dessa religiositetsuttryck.

Orsak och verkan

Tankenötter:
Ju längre bak i utvecklingen vi kommer desto mer primitiva var våra släktingar och deras mentala förmågor. Är dagens människor mer värda än våra förfäder för 100 eller 1000 år sedan på grund av det..? För 100 000 år sedan då..? Var vår uråldriga förfader som för första gången steg upp på land en mindre värd varelse..? Och när uppstod vår ofta påstådda andliga särställning?


Vår mentala förmåga är ett utvecklat särdrag som gett oss konkurrensfördelar. Precis som fladdermössens radar, igelkottars taggar, geparders snabbhet.

Har någon art störst värde? Mellan arterna är vi snabba på att peka ut att en människas värde alltid är högst och nästan lika snabba på att tillägga att alla människor har lika värde. Men sen börjar vi gradera. Många är nog beredda att säga att de djur som har störst mental förmåga har störst individvärde. Dvs. djur som utvecklat vårt starkaste särdrag, det som gör oss så speciella. Det är klart, i vår sfär är det den mentala förmågans prestationer vi bedöms efter och sedan applicerar vi tydligen den graderingen på resten av faunan. Men i gepardernas värld, i deras sällskap, vad skulle värderas högst? Antagligen deras mest utvecklade särdrag, snabbheten. En jättesmart gepard får inte nödvändigtvis konkurrensfördelar, inte heller en dum. I gepardens sfär är vi underlägsna, ganska värdelösa varelser. Lyfter vi nu perspektivet ser vi att alla levande djur har olika specialiteter som en följd av konkurrensen. Geparden behöver inte jeopardy och vi behöver inte hinna ifatt gaseller. Alla måste ha olika system för bedömning om individvärde skall avgöras, utefter miljö och behov. Alla favoriserar sin egen art, det är evolutionärt smart, men i det högre perspektivet kan ingen art anses vara bättre. Arternas tillgångar och brister tar ut varandra så att vi kan dela på den här världen. Total överlägsenhet skulle förstöra mångfalden och vad kan man anse om en art som slår ut alla andra? Är det ett större värde?

Logiken: Jag värderar min familj högst men kan inte påstå att den är mer värd än din.

Praktiskt vetande för soffpotatisar

Har du en soffa som är för mjuk kan du fara till något engelsktalande land och ta en diskussion (på det språket), alltså en dis-cushion

Är den däremot för hård kan det vara lämpligt att be om en mjukgörare, alltså en soff-tener