Senaste tiden har det smugit sig på..
Nyinflyttad särbo, kan det sammanfatta något? Ny på jobbet? Ryckiga deadlines, uttalade och ibland bara självupplevda; Jag är stressad från topp till tå över att komma till något diffust ashram. Det är alldeles runt hörnet tror jag och jag ska bara ta i lite hårdare. Fast det är alltid så. Det är just på randen till det där fina jag står och pressar.
Allt gott ska komma.. jag är på väg. Get real? Slow-moving Revolution? Jag vet fan inte.
Först ska alla som inte har det så lätt just nu, sådana man bryr sig om, må bra. Hur ska det gå till, det ligger utanför min kontroll. Ska själv bort från allt gammalt materialistiskt krafts som samlats på hög genom åren. Sålt lite på marknad, ska lägga ut lite på blocket. Jag vill så innerligt få till det snyggt i min nya lägenhet. Ska sitta här och bara trivas sen.
För fem år sedan skulle jag absolut vara familjeman vid 30-års ålder, nu sneglar jag mot 40 eller aldrig. Nu ska "30-årskriskillen" börja med både dans och gitarrlektioner också. Väntar bara på kallelse till första omgångarna (kom igen nu då). Finns så mycket spännande att lära.
Sen ska jag hinna ikapp med det sociala, vänner och sånt, sånt som jag inte vet riktigt hur man gör ärligt talat. En social kille försedd med en smått osocial hjärna, hur går det ihop and why?
Allt gott ska komma, jag känner det. Och det finns en hel del här redan. Har mer än nog i grund och botten.
Kanske är det som stressar mest av allt, mitt hopp om en ljusare framtid för djur. För det är fan inte lätt att älska djur och stå i kön på ICA när blicken börjar vandra mellan korgar och vagnar. I det läget kommer jag på mig själv med att jag blundar för verkligheten till vardags. Fler och fler i i-länderna blir vego, kom igen kom igen, men knappast i samma takt som befolkningsökningen.
Jag skulle vilja omyndigförklara 99% av i-landsmänniskorna. (Inte helt seriös.)
-Ajaj Lilleman, kissen får ont när du gör så, då blir den ledsen :(
-Näe, fy Lillan, inte kasta kottar på Lilleman. Då kanske inte Lilleman vill leka mer med dig.
-Ajsing bajsing i-landsmänniska, animalier kan du inte äta, då blir det blodbad och skräck förstår du.
Var på Bra Mat-mässan i helgen och fick känna på att vara den sociala normen i ett par timmar, det var skönt.
Nu har jag koll på min hälsa ordentligt iallafall. Var på Hälsovårdshemmet i Österäng (http://www.halsovardshemmet.se/) förra veckan och skall enligt nästan 50 olika analyser vara vid utmärkt hälsa. Fast hör och häpna, veganen hade något för lite B12. Eftersom man måste komplettera med B12 när man är vegan och jag under de senaste åtta åren förbrukat typ tre burkar med vitaminer så förstår jag att det vill till en skärpning där. Bra att få se det på pränt och jo, det är värt att ta ett tillskott ett par gånger i veckan. Den insatsen väger fjäderlätt i relation.
Slowmoving Revolution heter för övrigt världens bästa låt (skojar inte) med Soul Patrol.
Den kan behöva ett par lyssningar innan man upptäcker den på riktigt bara :)=
fredag 9 september 2011
måndag 20 juni 2011
Djurrätt versus Människorätt
Jag kan hålla med om att det kan tyckas märkligt när Antispeciesistisk Aktion hoppar med på förstamajtåget och demonstrerar. Det är ju en högtid för arbetarklassen. Kampen är den gemensamma nämnaren förstås, men det är nog många röda som ser rött när andra grupper kommer och beblandar sig med sina kamper och det är förståeligt att det kan vara misskrediterande att förknippas med vissa rörelser. Djurrätt har nog ett visst löjets skimmer över sig i stora delar av befolkningen oavsett politiskt läger. Vissa ser nog till och med djurrätt som ett hot, en konkurrent om engagemang- och tidkapitalet så att säga.
Innebär en fokusering på djurrätt en distansering från mänskliga rättigheter då? För att svara på frågan behöver vi ställa en annan. Varför kränks de mänskliga rättigheterna och av vem? Övertramp på de mänskliga rättigheterna drabbar "de svagare" och utförs främst av ekonomiska eller politiska intressen. Bakom besluten sitter en helt vanlig människa som är inkonsekvent i sin respekt gentemot andra. Denne utövar emellanåt sin makt för sin egen vinning utan särskild hänsyn. Därför behövs åtgärder som ska skydda "den svagare". De här beslutsfattarna kommer alltid få spelrum så länge vi nöjer oss med förklaringar som:
"Det drabbar ju inte oss - det drabbar ju bara dem."
Nog har vi alla olikheter, men är ändå lika i grunden. Några drar en gräns just där människa övergår i schimpans, och varför? För där slutar begreppet mänskliga rättigheter och övergår i djurrätt. Fast en någorlunda konsekvent respekt borde inte känna dessa gränser. Djur är inte människor, som i Disneys värld, men vi människor är ett av alla djur, vi delar samma ursprung. Vi har samma grundläggande anatomiska egenskaper och vi är olika förlängningar av samma specifika grund. Människor skiljer sig från andra djur precis som grodor, kossor och gorillor gör. Mänskliga rättigheter och djurrätt innebär samma sak. Det handlar om att erkänna "de svagares" intressen.
Ett fiendskap mellan djurrättare och människorättskämpar (slarvigt hopbuntade i två kategorier) är ologiskt ur den synvinkeln. Men det är trots allt två rörelser och jag tror de båda gör bäst i att renodla sina evenemang och inte göra uteslutningar inom sina led. Jag menar att djurrättare inte måste vara vänster och att vänster inte måste vara vegohippies. Fram för en egen högtidsdag för djurens frigörelse!
TB - naiv men med ett hjärta som blöder ;)
lördag 28 maj 2011
Religionsdebatt
För en vecka sedan var jag inbjuden att debattera religionens rimlighet med en ungdomspastor i ett litet samhälle i mina gamla hemtrakter. Det var ett tjugotal som intresserat (nåja) deltog i åhörarskaran, samt en medelålders pingstpastor som neutral (nåja) debattledare.
Skönt att få diskutera fritt kring ett sådant ämne med någon som är genuint intresserad. Det var några som efteråt visade sin uppskattning och tyckte att det var bra gjort att våga (nåja). Visst var det lite smånervöst att komma dit som en katt bland hermelinerna, fast samtidigt gillar jag nog att utmärka mig och konfrontera. I vardagen är det lite för lätt att stöta sig och lite för lätt att känna att det inte passar med filosofiska åsikter och ställningstaganden.
Tror inte att jag fick någon att överge sin tro, men jag ingöt kanske en annan bild av ateister än vad somliga (nåja) hade förväntat sig. Det är faktiskt skrämmande hur religiösa tror sig ha ensamrätt till allt vad moral är. Hur kan du som inte har någon gud handla moraliskt? Hur kan du ha engagerat dig för andra än dig själv? Jag undrar just vad för skräckhistorier religiösa föräldrar låter ateister figurera i. Helt okritiskt uttryckte debattledaren sin avsky till vilket lidande ateismen ställt till med och satte likhetstecken mellan kommunism och ateism. Svårt att debattera när begreppen flyter och religion förväxlas med politik och när alla dras över en kam.
Vad jag tror (nåja)? Moralfilosofi är en logisk följd av förmågan att föra samtal. Moral är evolutionärt och en förutsättning för det sociala djurets samhälle och en logisk följd av empati/sympati.
Empati/sympati är evolutionärt och en logisk följd av att själv kunna uppleva obehag och strävan. Orsak och verkan bildar vackra mönster. Religion kan vara nog så vackert, tveklöst, men har bara enkla linjer, skapare - skapad.
En åhörare upprördes över hur ateismen gjorde de fattigas lidanden meningslöst. Tack gud för att du gör det meningsfullt med lidande tänkte jag, men jag sa det inte. Om lidande har en högre mening kan vi ju acceptera det och tänka att de som har det svårt får gräddfil i himmelen, vilka lyllosar. Om alla kunde komma överens om att lidande saknar andra värden än viss personlig erfarenhet och ett vidgat perspektiv, så kanske världens orättvisor skulle te sig så pass outhärdliga att bevittna att vi tillsammans skulle fokusera på hur vi skall komma till rätta med problemen istället för att skapa religiös oskärpa.
Jag tror (nåja) att religionen i Sverige idag har som största funktion att vara mentalt plåster. Tror den troende verkligen att livet är en prövning och att paradiset tar vid när kroppen stöter ut det sista andetaget? Kan den troende verkligen säga att den inte är rädd för döden och att den icke troende borde vara livrädd? Här liksom i andra existentiella frågor väljer vissa att köpa plåster av märket Kristendom och så slutar de gråta. Det är samma liv vi lever och vi har samma existentiella sår, men som ateist tror jag inte att det onda försvinner för att man täcker över det. Jag har sett att såren läker bättre om de får luftas.
Skönt att få diskutera fritt kring ett sådant ämne med någon som är genuint intresserad. Det var några som efteråt visade sin uppskattning och tyckte att det var bra gjort att våga (nåja). Visst var det lite smånervöst att komma dit som en katt bland hermelinerna, fast samtidigt gillar jag nog att utmärka mig och konfrontera. I vardagen är det lite för lätt att stöta sig och lite för lätt att känna att det inte passar med filosofiska åsikter och ställningstaganden.
Tror inte att jag fick någon att överge sin tro, men jag ingöt kanske en annan bild av ateister än vad somliga (nåja) hade förväntat sig. Det är faktiskt skrämmande hur religiösa tror sig ha ensamrätt till allt vad moral är. Hur kan du som inte har någon gud handla moraliskt? Hur kan du ha engagerat dig för andra än dig själv? Jag undrar just vad för skräckhistorier religiösa föräldrar låter ateister figurera i. Helt okritiskt uttryckte debattledaren sin avsky till vilket lidande ateismen ställt till med och satte likhetstecken mellan kommunism och ateism. Svårt att debattera när begreppen flyter och religion förväxlas med politik och när alla dras över en kam.
Vad jag tror (nåja)? Moralfilosofi är en logisk följd av förmågan att föra samtal. Moral är evolutionärt och en förutsättning för det sociala djurets samhälle och en logisk följd av empati/sympati.
Empati/sympati är evolutionärt och en logisk följd av att själv kunna uppleva obehag och strävan. Orsak och verkan bildar vackra mönster. Religion kan vara nog så vackert, tveklöst, men har bara enkla linjer, skapare - skapad.
En åhörare upprördes över hur ateismen gjorde de fattigas lidanden meningslöst. Tack gud för att du gör det meningsfullt med lidande tänkte jag, men jag sa det inte. Om lidande har en högre mening kan vi ju acceptera det och tänka att de som har det svårt får gräddfil i himmelen, vilka lyllosar. Om alla kunde komma överens om att lidande saknar andra värden än viss personlig erfarenhet och ett vidgat perspektiv, så kanske världens orättvisor skulle te sig så pass outhärdliga att bevittna att vi tillsammans skulle fokusera på hur vi skall komma till rätta med problemen istället för att skapa religiös oskärpa.
Jag tror (nåja) att religionen i Sverige idag har som största funktion att vara mentalt plåster. Tror den troende verkligen att livet är en prövning och att paradiset tar vid när kroppen stöter ut det sista andetaget? Kan den troende verkligen säga att den inte är rädd för döden och att den icke troende borde vara livrädd? Här liksom i andra existentiella frågor väljer vissa att köpa plåster av märket Kristendom och så slutar de gråta. Det är samma liv vi lever och vi har samma existentiella sår, men som ateist tror jag inte att det onda försvinner för att man täcker över det. Jag har sett att såren läker bättre om de får luftas.
fredag 29 april 2011
Könsperspektivet lite kort
Ja, lite kort om könsperspektivet alltså.
Hm, jag tror förstås inte att jag kommer välta några kiosker eller inpyrda ståndaktiga könister med detta inlägg. De små själar som utgör er som faktiskt hittar in här på min blogg är säkert mer utpräglat genomtänkta än jag på ämnet men vad fan, jag tror på klubbar för inbördes beundran. Att nå ut med moraliserande till motståndare på ämnet kräver så mycket mer än en liten anonym blogg. Det kräver kanske mer nåt i stil med tusch i pannan på avdäckade gubb- resp. tantslem.. om ens det hjälper. Troligen inte. Nej, bättre att identifiera och etablera gemenskap med likasinnade för att stärka gruppen. En stark grupp har bättre chans att hoppa i och generera de adekvata ringar på vattnet som utvidgar budskapets genomslag.
Om jag nu får medhåll.. eller klavertrampar jag kanske härmed:
Hurra för att vi är olika! Hurra för att det finns rent evolutionära skillnader mellan könen! Hurra för att variationer inom könen överlappar variationer mellan könen! Hurra för föräldrar som vågar strunta i könsnormer i uppfostran men samtidigt inte påtvingar androgynitet.. uuuh vilken provokatööörrr.
Jag blir inte upprörd av vetenskapliga studier som visar att flickor plockar upp dockor och pojkar bilar ur leksakshögen. Jag blir däremot mycket obekväm när samhället gör åtskillnad på kön där det inte gör åtskillnad på religiös åskådning, tycke, smak osv. Jag får inte bättre betalt för att jag inte tror på gud, lutar åt hetero, gillar vegetarisk mat, tycker illa om alliansen och sd. För att jag är av hankön däremot, japp. Kanske inte så att jag personligen råkar ha topplön eller så men det finns en procentuell större chans att jag får högre lön pga mitt kön. Bland andra fördelar.
Samhället är inte riktigt sekulärt, inte heller särskilt jämlikt vad gäller etnicitet eller klass. Det är definitivt inte könsneutralt. Jag är för helvete inte bättre eller sämre för min könstillhörighet. Om jag har stereotypiska mansintressen och gillar blått och du kvinnointressen och gillar rosa, fine, det kunde lika gärna ha varit tvärt om. Sammantaget; Yes! Det finns massor att göra, ingen tid att ha tråkigt.
Hm, jag tror förstås inte att jag kommer välta några kiosker eller inpyrda ståndaktiga könister med detta inlägg. De små själar som utgör er som faktiskt hittar in här på min blogg är säkert mer utpräglat genomtänkta än jag på ämnet men vad fan, jag tror på klubbar för inbördes beundran. Att nå ut med moraliserande till motståndare på ämnet kräver så mycket mer än en liten anonym blogg. Det kräver kanske mer nåt i stil med tusch i pannan på avdäckade gubb- resp. tantslem.. om ens det hjälper. Troligen inte. Nej, bättre att identifiera och etablera gemenskap med likasinnade för att stärka gruppen. En stark grupp har bättre chans att hoppa i och generera de adekvata ringar på vattnet som utvidgar budskapets genomslag.
Om jag nu får medhåll.. eller klavertrampar jag kanske härmed:
Hurra för att vi är olika! Hurra för att det finns rent evolutionära skillnader mellan könen! Hurra för att variationer inom könen överlappar variationer mellan könen! Hurra för föräldrar som vågar strunta i könsnormer i uppfostran men samtidigt inte påtvingar androgynitet.. uuuh vilken provokatööörrr.
Jag blir inte upprörd av vetenskapliga studier som visar att flickor plockar upp dockor och pojkar bilar ur leksakshögen. Jag blir däremot mycket obekväm när samhället gör åtskillnad på kön där det inte gör åtskillnad på religiös åskådning, tycke, smak osv. Jag får inte bättre betalt för att jag inte tror på gud, lutar åt hetero, gillar vegetarisk mat, tycker illa om alliansen och sd. För att jag är av hankön däremot, japp. Kanske inte så att jag personligen råkar ha topplön eller så men det finns en procentuell större chans att jag får högre lön pga mitt kön. Bland andra fördelar.
Samhället är inte riktigt sekulärt, inte heller särskilt jämlikt vad gäller etnicitet eller klass. Det är definitivt inte könsneutralt. Jag är för helvete inte bättre eller sämre för min könstillhörighet. Om jag har stereotypiska mansintressen och gillar blått och du kvinnointressen och gillar rosa, fine, det kunde lika gärna ha varit tvärt om. Sammantaget; Yes! Det finns massor att göra, ingen tid att ha tråkigt.
söndag 20 mars 2011
Hunters beware
Jag googlar och hittar:
"11,6 procent av männen jagar minst en gång per år. För kvinnor är siffran 1,5 procent."
Jag trodde nästan att det var ännu fler. För tusan, bara en dryg tiondel kan jag väl ha råd att göra mig ovän med. De jägare jag känner är riktigt trevliga personer så jag skulle inte kalla jägare för idioter rakt av..
Men något fel är det ju på er, jägartölpar.
Jag sympatiserar förstås med idén om att jagat kött utesluter djurhållning. Måste du äta kött så är det kanske det bästa alternativet så sett.
Det är trots allt något som gör mig jävligt förbannad när det gäller er jägare. Ni dödar för nöjes skull, försök inte låtsas som nåt annat. Skryter gärna om det också. Kallar det naturvård när enda agendan är att maximera hur många djur ni får skjuta. Ni kan prata om fina naturupplevelser, det låter ju vackert. Jag kan också sitta i skogen och ha det fint. Skillnaden är er osmakliga adrenalinkick och det makabra intresset för vapen, blod och slakt.
Lodjursjakten, vad är det för poäng med den? Våra inhemska katter tar för mycket rådjur och vad ska då våra äventyrliga friluftare med krutkäpparna ta sig till? Vargarna, coola djur att få döda va? Skit i vad naturskyddsförening och andra sakkunniga har att säga om saken.
Självklart skadeskjuts djur, jag tror det är vanligare än vad ni rapporterar. Sen utsätter ni era egna hundar för stora risker också.
Trofé trofé på väggen där, säg vem som störst och vackrast är. Nej just det du är ju död, och det var jag som gjorde det.
När jag gick i högstadiet (innan jag blev vegetarian) och läste lokaltidningen hade en man fält en vit älg och poserade stolt med ena foten på djuret och geväret på axeln. Jag tog en bläckpenna och kladdade över ansiktet på jägaren så tidningspappret revs sönder och skrev med stora bokstäver "DÖ GUBBJÄVEL"
"11,6 procent av männen jagar minst en gång per år. För kvinnor är siffran 1,5 procent."
Jag trodde nästan att det var ännu fler. För tusan, bara en dryg tiondel kan jag väl ha råd att göra mig ovän med. De jägare jag känner är riktigt trevliga personer så jag skulle inte kalla jägare för idioter rakt av..
Men något fel är det ju på er, jägartölpar.
Jag sympatiserar förstås med idén om att jagat kött utesluter djurhållning. Måste du äta kött så är det kanske det bästa alternativet så sett.
Det är trots allt något som gör mig jävligt förbannad när det gäller er jägare. Ni dödar för nöjes skull, försök inte låtsas som nåt annat. Skryter gärna om det också. Kallar det naturvård när enda agendan är att maximera hur många djur ni får skjuta. Ni kan prata om fina naturupplevelser, det låter ju vackert. Jag kan också sitta i skogen och ha det fint. Skillnaden är er osmakliga adrenalinkick och det makabra intresset för vapen, blod och slakt.
Lodjursjakten, vad är det för poäng med den? Våra inhemska katter tar för mycket rådjur och vad ska då våra äventyrliga friluftare med krutkäpparna ta sig till? Vargarna, coola djur att få döda va? Skit i vad naturskyddsförening och andra sakkunniga har att säga om saken.
Självklart skadeskjuts djur, jag tror det är vanligare än vad ni rapporterar. Sen utsätter ni era egna hundar för stora risker också.
Trofé trofé på väggen där, säg vem som störst och vackrast är. Nej just det du är ju död, och det var jag som gjorde det.
När jag gick i högstadiet (innan jag blev vegetarian) och läste lokaltidningen hade en man fält en vit älg och poserade stolt med ena foten på djuret och geväret på axeln. Jag tog en bläckpenna och kladdade över ansiktet på jägaren så tidningspappret revs sönder och skrev med stora bokstäver "DÖ GUBBJÄVEL"
torsdag 24 februari 2011
Recencerar bibeln: Leviticus
[a.k.a. Tredje Moseboken]
1-11
Här radar Mose upp en massa anledningar för folket att komma med djuroffer till Moses och Arons heliga tält. Meningen är att delar av djuren skall brännas för att Gud gillar lukten. Resten måste Aron och hans söner, prästerna, bums äta upp. Just det, det går bra att komma med osyrat bröd också; inoljat och saltat för att behaga Gud (Mose och Aron). Ritualen är knepig men innebär mycket groteska grejer och görs det på fel sätt så dödar Gud den ansvariga, vilket två av Arons söner fick erfara då de fattade eld och dog. Slutligen är det här som alla synder förlåts, vad det än må vara, om bara rätt offer förs fram till Mose och Aron (här räcker det inte att be om syndernas förlåtelse). Vi får också veta vilka djur som är orena och inte får ätas, när fel leder till döden eller att man får vara stämplad som oren tills dagen är slut. Ät blodpudding och du skall dö :)
12
Här visar det sig att kvinnor blir orena när de föder barn. Dubbelt så orena när det föds en dotter som när det föds en son.
13-14
Här står hur prästerna skall ta emot och diagnostisera spetälskesmittade. Inte att förväxlas med vanlig skallighet osv. Även kläder och hus kan få spetälska. Folk, kläder och hus diagnostiseras och behandlas på ungefär samma sätt, samt förklaras rena respektive orena beroende på diagnosen.
15
Om orenhet vid flytning och sädesutgjutning och vad som behöver tvättas vid kontakt med den orene.
16
Späkning och syndabocksförfarande.
17-18
Dödsstraff för homofili bland män eller förtäring av blod.
19-20
Morallagar av typiskt snitt och tillhörande olydnadsstraff.
21
Hur prästerna skall se ut och vad de får och inte får göra.
22
Offergåvor; ge land, rikedomar och människor till Gud. Kvinnor är inte lika mycket värda som män förstås.
23-27
Högtider som måste hållas, tand för tand-filosofin, sabbat, egendomslagar, välsignelser och bestraffningar. Här framgår att Gud, som har förbund med Israelerna, förvisso är bra att ha som kompis men om man inte följer alla hans lite löjliga detaljerade bud till punkt och pricka så kommer han se till att det går ordentligt åt skogen för en. Gud är god? Nje, snarare sadistiskt maktgalen och livsfarlig.
Betyg 2/5
Rätt tråkigt och äckligt till stora delar.
Det blir fånigt när Mose och Aron slinker in i tältet utan motivering. När de sedan kommer ut igen uppenbarar sig Herrens härlighet för folket som faller på knä och jublar. Undrar just vad det var för mumbo jumbo de trixade med där inne. Annars är det mest en upprabbling av Guds lagar förmedlade från berget Sinai genom Mose till folket. En mycket krävande och petig Gud som alla som inte är Israeler gör bäst i att hålla sig undan från.
1-11
Här radar Mose upp en massa anledningar för folket att komma med djuroffer till Moses och Arons heliga tält. Meningen är att delar av djuren skall brännas för att Gud gillar lukten. Resten måste Aron och hans söner, prästerna, bums äta upp. Just det, det går bra att komma med osyrat bröd också; inoljat och saltat för att behaga Gud (Mose och Aron). Ritualen är knepig men innebär mycket groteska grejer och görs det på fel sätt så dödar Gud den ansvariga, vilket två av Arons söner fick erfara då de fattade eld och dog. Slutligen är det här som alla synder förlåts, vad det än må vara, om bara rätt offer förs fram till Mose och Aron (här räcker det inte att be om syndernas förlåtelse). Vi får också veta vilka djur som är orena och inte får ätas, när fel leder till döden eller att man får vara stämplad som oren tills dagen är slut. Ät blodpudding och du skall dö :)
12
Här visar det sig att kvinnor blir orena när de föder barn. Dubbelt så orena när det föds en dotter som när det föds en son.
13-14
Här står hur prästerna skall ta emot och diagnostisera spetälskesmittade. Inte att förväxlas med vanlig skallighet osv. Även kläder och hus kan få spetälska. Folk, kläder och hus diagnostiseras och behandlas på ungefär samma sätt, samt förklaras rena respektive orena beroende på diagnosen.
15
Om orenhet vid flytning och sädesutgjutning och vad som behöver tvättas vid kontakt med den orene.
16
Späkning och syndabocksförfarande.
17-18
Dödsstraff för homofili bland män eller förtäring av blod.
19-20
Morallagar av typiskt snitt och tillhörande olydnadsstraff.
21
Hur prästerna skall se ut och vad de får och inte får göra.
22
Offergåvor; ge land, rikedomar och människor till Gud. Kvinnor är inte lika mycket värda som män förstås.
23-27
Högtider som måste hållas, tand för tand-filosofin, sabbat, egendomslagar, välsignelser och bestraffningar. Här framgår att Gud, som har förbund med Israelerna, förvisso är bra att ha som kompis men om man inte följer alla hans lite löjliga detaljerade bud till punkt och pricka så kommer han se till att det går ordentligt åt skogen för en. Gud är god? Nje, snarare sadistiskt maktgalen och livsfarlig.
Betyg 2/5
Rätt tråkigt och äckligt till stora delar.
Det blir fånigt när Mose och Aron slinker in i tältet utan motivering. När de sedan kommer ut igen uppenbarar sig Herrens härlighet för folket som faller på knä och jublar. Undrar just vad det var för mumbo jumbo de trixade med där inne. Annars är det mest en upprabbling av Guds lagar förmedlade från berget Sinai genom Mose till folket. En mycket krävande och petig Gud som alla som inte är Israeler gör bäst i att hålla sig undan från.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)