Svenska ordspråk & plattityder I

 

Rivstartar med fyra på en gång
(och får se om det blir en fortsättning på temat)


Liten tuva stjälper ofta stora lass

Det gör den ju inte! Alldeles för många gånger mosar stora lass små tuvor. Det här uttrycket är rena ironin, som att säga: Moderaterna gör ofta insatser för miljön. Tjena.

Den som lever får se

Alldeles för grovt generaliserande. Det är till stor del upp till sannolikheten i varje enskilt fall. Vidare är det att begrunda hur relevant det är att sätta liv som förutsättning för ett sådant påstående. Uttrycket säger ju likaväl att den som är död inte får se. Nähe? Blaj.

Det ingen vet har ingen ont av

Eller hur? Va? Nej! Det är en dritlögn och ett rättesnöre som nyss använts till att strypa ihjäl sunt förnuft med. Hur många gånger har du vetat precis vad som gjorde dig sjuk, skadad, ledsen? Förbjud, stoppa!

Utländska namn är överrepresenterade i blaha

Nej, smartsnut, nu rullar det igen. Dålig mottagning, trilla ner från din höjd så vi får bra bild igen. Det här är alldeles för onyanserat. Ovanliga namn i en population blir överrepresenterade vart de än figurerar. SD, byt namn till Grovt Onyanserade Demokraterna (GOD). En akronym som skulle passa utmärkt med tanke på hur missvisande hela deras budskap är.

Dagens låt I

Toy Dolls är och förblir bra kul skit. Spelar ingen roll att jag myst till deras hits sen jag gick i fyran. Toy Dolls ftw!



And in the imperial language

Toy Dolls remains good fun shit. Does not matter that I have rejoiced over their hits since fourth grade. Toy Dolls ftw!

Om vi vänder på tiden är allt förutbestämt

Om vi har förmåga att observera något i två sekunder och har en tillräcklig kunskap och erfarenhet för att dra slutsatser baserade på observationer, kan vi göra vissa konstateranden.

Det som sker den andra sekunden har sin orsak i det vi observerade sekunden innan.

EXEMPEL
Berget står relativt opåverkat framför oss intill det röda lilla torpet efter sekund ett. Sekund två vet vi att orsaken till att vi ser ett berg ståendes bredvid ett rött litet torp är att det stod där, relativt opåverkat, sekunden innan.

Då vi sekund ett följt en gummiboll som okontrollerat rört sig lodrätt mot ett golv, kan vi sekund två förklara varför vi ser den elastiska kompakta kulan på väg lodrätt bort från golvet.

Om vi sekund ett tittar på när någon svingar en yxa genom kortändan på ett vedträd, har vi förklaringen till att vi vid sekund två har hög puls och en vedhalva i vardera handen.

Vi kan alltså placera ut förstående observatörer intill varje skeende på jorden och ständigt ha svar på varför vi befinner oss där vi är med livet och beskaffenheten på vårt hem i universum.

____________________________

Så vad händer om vi börjar fråga oss sekund ett vad som kommer att ske sekund två? I samtliga av ovan nämnda exempel kan våra retrospektiva minnen och erfarenheter ge oss en fullgod slutsats. Påföljande stund är alltså förutbestämd av det som skett sekunden innan.

I detta korta perspektiv kan vi föreställa oss att våra allseende observatörer kan förklara allt och kan se in i framtiden. Vi kan också konstatera, såvida vi inte har något emot det, att ingenting är tillkomma av det vi kallar slump. En tredje slutsats som går att få fatt i är att orsakssambanden är viljelösa.

Bollen önskar inte få studsa och den studsar inte för att någon vill det. Anledningen till att bollen studsar är att den har lägesenergi och träffar golvet, samt besitter en elasticitet som är större än noll. Vi kan till och med nöja oss med att golvet har en elasticitet större än noll för att studsen skall infinna sig.

Är det möjligt att "förutspå" framtiden alltså? Ja, om vi skulle lyckas inrätta allseende observatörer under en tid, som samtidigt kunde "ladda upp" all data. Då skulle en kraftfull dator kunna visa oss framtiden. Hur långt in i framtiden den skulle kunna beräkna alla skeenden skulle förstås bestämmas av dess prestanda.

Eftersom alla variabler som påverkar varandra i olika grad ständigt måste beräknas om, blir varje beräkningscykel en fördubbling av data. Dock blir den äldsta beräkningen ständigt inaktuell allteftersom tiden går. Beräknar datorn inte tillräckligt ofta kan avgörande skeenden missas eller misstolkas och framtidsbilden blir falsk.

Med dagens teknik och resurser blir förstås denna superdator inget mer än ett fantasifoster. Vem skulle se till att världsalltet var uppkopplat mot en maskin som med bara nästan exakthet kan klämma ur sig en bild av hur världen ser ut nästa sekund?

Vi kan alltså i godan ro fortsätta att leva i en föreställningsvärld där vi har otur ibland och ibland har slumpen med oss. Där vårt möte, i en text om orsak och verkan, var förutbestämt av ödet.

Orättvisor rules!

Det finns ett allvarligt aber med vårt mänskliga psyke. Vi har ett inbyggt rättfärdigande över de situationer vi bevittnar.

  (nu är detta givetvis beskrivande ur ett makroperspektiv).

Detta innebär att vi bedömer att en person som är lycklig, framgångsrik, har makt, pengar, inflytande, ja kort sagt vilken form av välstånd som helst, har gjort sig förtjänt av det. Det är en beundransvärd person...

Tar vi ett exempel och tittar närmre på det, får reda på historien bakom eller helt enkelt resonerar med oss själva eller andra, ändras allt som oftast bilden. "Det där kunde lika gärna varit jag". Vi ser att framgångssagan har sina yttre orsaker och att vi alla har olika förutsättningar. Variationen av personliga egenskaper bland de lyckligt lottade är parallell med de vi har bland folk vi känner.

Problemet är att vi oftare generaliserar än resonerar och än mer allvarligt, vi har samma förhållningssätt i motsatt riktning.

De som farit illa bedömer vi omedvetet som några med dåliga egenskaper. Den som vi slår på förtjänar inget bättre. Om vi dödar dig, betyder det att du inte har något värde...

När det går till ytterligheter på detta vis tappar vårt förnuft sin inverkan på våra attityder. Rättfärdigandet blir en absolut nödvändighet. Vi kan inte acceptera dissonans när den skriker i våra öron, så vi tolkar om.

Det kvarstår alltid, vilket vi kan förstå nu när vi befinner oss i ett forum på betryggande avstånd från de verkliga upplevelserna, viskandet "det kunde lika gärna varit jag".

Som kom, som såg, som segrade.

Som lämnade, som knep ihop ögonen, som gick under.

Manligt ansvar nu!

*Man A*

-Frugan där hemma är helt inne på KRAV-märkt nu. Vi kör nästan bara på det om det går att få tag på. [Ingen reagerar]

*Man2*

-Man ska inte använda EKO-programmet på diskmaskiner, det har dom bara lagt dit för att få bra energimärkning. Det blir inte rent. Samma med tvättmaskiner och allt annat. Om mitt diskmedel är miljömärkt? Sånt kollar jag inte, det är säkert någon skit med det också.
[Alla är tillsynes överens]

… om det visar sig bli rent med EKO-programmet kan en ju använda det …

*Man3*

-Nej, man vill ju inte känna sig blåst!
[Alla är roade]

Jag har lagt märke till att det i manliga miljöer finns en tendens av att det är bäst att ha ett veta-bättre-perspektiv när det gäller klimat- och miljöfrågor. Bullshit är ett tungt värdeord.

Jag har lagt märke till att det i manliga miljöer beräknas. En bränslesnål bil går "billigt", inte "miljövänligt". Värdeuttryck; "räkna hem".

Jag har lagt märke till att en man får sakna hyfs om han "inte blivit uppfostrad så".

Jag har hört att män som ofredar bara har del i skulden av ofredandet.

Jag har sett att män vill vägra de mest utsatta hjälp för "man vet ju ändå inte vad pengarna går till" eller "det fuskas så mycket"

Jag har lagt märke till en tydlig jargongskillnad mellan män och kvinnor.


Kort sagt, jag har lagt märke till att män inte tror på sig själva. Det är ett jävla svans-mellan-bena hela tiden. Sluta lek med bilar och pang-pang och kom in i matchen! Män, kom igen, vi kan vi också!

Hur skriva rubrik till detta?

Vad göra när en känsla infinner sig som kan formuleras "förlamande högmod"?

Gör jag inget kreativt snart imploderar jag en briljant implosion och blir en

pytteliten tuss med glitter på.



What to do when a feeling arises which can be formulated "crippling high self-confidence"?

If I do nothing creatively soon, I will implode a brilliant implosion and become a

tiny wad with glitter on.

Poly

Det var inte särskilt länge sedan som polygami lät totalt exotiskt för mig. Jag förknippade det starkt med religiösa gruppers sedvanor, med kulturella bakgrunder jag inte haft intresse av att fördjupa mig i. Överlag var min bild att det ofta rörde sig om män med flera fruar och det färgar ju en person som inte vill ha maktförskjutningar mellan könen lite åt det spygröna hållet. Jag ryckte lite på de filosofiska axlarna och undrade om alla var lika glada i den polygama konstellationen.


Nu är jag lite ambivalent kring frågan. Jag är egentligen inte särskilt road av saken i sig och har inte tittat på någon tv-serie som jag hört ska skildra det. Vad jag upptäckt, ooh vaket, är att det finns bloody överallt. Det finns en fin tanke med det också. De är lite som goa smyghippies [hoppas det retade någon]. Samtidigt nåt slags wonder people som har förmåga att vårda fler relationer samtidigt. Ojoj. Det finns en radikal normkritisk praktik i detta. Vad är det egentligen som gör "du och jag för evigt" och "nåde dig om du någon gång ser på någon annan med åtrå" så etablerat?


Är det någon som egentligen tycker att monogami är en skönare norm än heterosexualitet? Jo, det går an att vara både det ena och det andra utan att se sina egna vanor som av finare slag. De som erkänner sig vilja ha flera relationer och lever med personer med samma vilja, har inte de en bra deal? Jag tycker det låter fantastiskt bra. Du som någon gång känt dig tvungen att välja mellan två kärlekar, har du funderat på varför det måste vara så? Ajabajarädslan?




Summa summarum, normkritik är alltid sympatiskt och nödvändigt så länge ett samhälle inte är 100 % harmoniskt (läs: alltid). Sen finns det alltid självändamålsaspekten, "här har vi nu en klubb som t.o.m. ifrågasätter gnejs, bra va?". Relationsnormer är dock, i mitt tycke, mer komplexa än gnejs. Avslutningsvis två undringar; Har vi en grupp människor som inte synliggörs här? Finns det ett fördömmande?