Blått är blått och rött är rött, kanske.
Men tänk om hälften av oss ser på omgivningen i inverterad färgskala, skulle det gå att avgöra? Tänk om mitt grönt är ditt rött, mitt violett ditt gult, mitt blått ditt orange.. Allt är ju ändå bara namn på ljusvåglängder.
Om jag säger att havet är blått så håller du med och ser färgen orange framför dig, men du har lärt dig att orange inte heter orange utan heter blått. Om du säger att solen är gul så håller jag med men ser din violetta färg framför mig, fast som jag fått lära är färgen gul.
Kanske, kanske, har vi alla samma favoritfärger men har gett dem olika namn. Det kan verka fånigt men om man tänker efter så är det ju hjärnan som kopplar de ljussignaler som kommer från retina och genom diverse nervbanor hamnar i ett tolkningscentra. Så komplex som hjärnan är måste det ju finnas åtminstone små avvikelser på det faktiskt subjektiva fenomenet vi kallar färgseende. Det sägs ju att varje människas tumavtryck är unikt, jag tror att varje hjärna är det också.
Vem vet hur vi ser på saker? Och, vem vet hur vi luktar, hör, känner och smakar?
Ditt bajs kanske luktar plommon...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar